Melodifestivalen 2011 i Malmö

Äntligen Melodifestival i Malmö

Så har den då äntligen kommmit till Malmö: Cirkus Melodifestivalen 2011, efter att ha varit på villovägar några veckor. Den sista delfinalen hade genrep i går i Malmö Arena med vad Christer Björkman kallade ett ”fruktansvärt starkt startfält”, vilket jag inte riktigt håller med om. Av de åtta bidragen var det innan genomlyssning endast ett bidrag som klassades som favorit, nämligen Linda Bengtzing och ”E det fel på mig”, resten kändes bara som utfyllnad. Mer om detta senare.

Först och främst gällde det att ta sig till Malmö Arena. Eftersom jag tidigare förärat stället med min närvaro genom att ta buss dit så var det nu dags att inviga Citytunneln för första gången. Tog ett Öresundståg från Triangeln till Hyllie och var där på tre-fyra minuter! Samma sak på hemresan. Det är skillnad mot att ta 85:ans buss och få stå och trängas i en överfull buss i en halvtimme både på ditresan och tillbakaresan, så tack för den Skånetrafiken!

Melodifestivalen på Malmö Arena

Vid Malmö Arena möttes man av Aftonbladets röstningsportar där man skulle välja ”Ja”- eller ”Nej”-porten beroende på om man trodde att Linda Bengtzing skulle gå direkt till finalen i Globen eller inte. Jag valde ”Ja”-porten, men mest för att jag insåg att om man valde den så fick man en väska från Nöjesbladet med gratissaker…

Precis utanför ingången till Arenan stod folk och köade redan kvart i sex och precis som föregående år var det otroligt blåsigt och kallt där ute. Note to self: du behöver inte komma så tidigt, de släpper ändå inte in någon före en timme innan klockslaget som står på biljetten. Eftersom det samlas så mycket folk utanför så tidigt borde scenen som står bredvid ingången användas lite mer tycker jag. Det är SJ som har byggt upp en liten miniscen där ute, men det uppträder ingen på den före fem-tio minuter innan insläpp. Det som är ännu mer tråkigt är att det är samma nummer som uppförs varje år, tydligen, eller så är det bara jag som har ett otroligt minne. Två energiska ”Wallmans-salong-typer” uppträdde i år med samma schlagermedley som i fjol (åtminstone), en salig blandning av ”Det börjar verka kärlek, banne mig” och ”Waterloo” kombinerat med intensiv showdans och tillrop till den frusna publiken att ”visa sina händer”. Alla i kön har dock glömt sina vantar och står med sina frusna händer i fickorna.

Då man äntligen kommer in i Arenan möts man av försäljare med blinkande kaninöron, Delicatogubbar som delar ut godsaker, schlagermusik, hjul som snurrar och vakter som håller koll på alla schlgerentusiaster. Jämfört med antalet vakter och poliser vid hockeymatcher så kan jag konstatera att schlagerfolk verkar vara farliga typer! Hursomhelst: alla sponsorer har sina förevisningsbås i entrén och väskan man fick från Nöjesbladet fylls snabbt av specialerbjudanden från SJ, rabatterbjudanden från Elfa, Delicatobitar, SantaMariapåsar med Nachos och kryddblandningar, skivor, bilder, you name it.

Efter ett varv bland alla ”gratisgraijjor” och efter att ha hängt in jackan i garderoben är det dags att bänka sig. På platserna ligger ”Festivalmagasinet”, en lysdiod och ett brev som skvallrar om att morgondagens gäster kommer att få en ballong också och instruktioner om att man skall invänta instruktioner om hur man skall använda de utdelade attiraljerna.

Under tiden man väntar på att själva genrepet skall börja så får man underhållning, i år genom att Karl Dyall, Jocke Bergström, Rennie Mirro och Hanna Hedlund tillsammans med en eminent orkester framför olika schlagers i ny tappning. Exempelvis så blir Eric Saades ”Manboy” till ”Grandpa” i deras tolkning. Musiken varvas med en kort intervju med programledarna och Mr melodifestivalen Christer Björkman.

Efter allt detta kommer The Studioman, Hence von Zweigbergk, och förklarar hur allt kommer att gå till under genrepet, varnar oss för kameror som antastar, skämtar, visar, presenterar programledarna en gång till tillsammans med Ola Salo och spelar in en påannonsering inför lördagskvällen.

Sedan är det dags, de välbekanta tonerna till introt börjar och genrepet är i gång. Inledningen i dag är ett ”Chicago-betonat” sång- och dansnummer om Malmö, snyggt och välregisserat.

Bidragen i Melodifestivalens deltävling 4

Melody Club med The Hunter Efter den sedvanliga informationen om hur telefonröstningen går till är det dags för det första bidraget: Melody Club med ”The Hunter”. Sångaren Kristofer Östergren hoppar ner från flygeln och levererar låten med sin speciella röst och deras ljusshow i kombination med scendekoren gör att publiken snabbt börjar klappa med. Går allt det som man fick uppleva live igenom kameran till de svenska vardagsrummen i kväll så kommer Melody Club att gå vidare till Globen direkt.

Julia Alvgard med Better or Worse Julia har en säker röst och låten är bra men hennes framträdande är fruktansvärt intetsägande. Hon står ensam på scenen fram till slutet av sången med en kuliss av trådgardiner som rör sig bakom henne. Problemet är att allt är i samma färg så hon, ja, försvinner. Hon har som sagt en stark och säker röst och skulle säkert nå större framgång om det skulle vara mer ”go” i showen. Bör tilläggas att om webbjokerbidragen börjar ha denna kvalitet kommer även jag att börja lyssna på dem. Jämfört med tidigare bidrag är ju detta en hit! Julia Alvgard kommer dock garanterat att få en radiohit med sin låt om hon inte skräller i kväll.

Lasse Stefanz med En blick och nånting händer Efter nykomlingen kommer gruppen som hållit på några år nu, och som tyckte att det kändes skönt att vara på ”himmaplan”: Lasse Stefanz med ”En blick och nånting händer”. Detta var det bidrag jag minst såg fram emot att höra, men då refrängen kom satt jag och log och klappade takten tillsammans med resten av publiken i Malmö Arena. Med tanke på att Sverige förra veckan skickade iväg ett dansband till finalen skulle det inte förvåna mig det minsta om Lasse Stefanz är ett av bidragen som endera går direkt till Globen eller åtminstone får en ny chans i ”Andra chansen” nästa helg. Låten tilltalar de flesta, den är ”catchy” och lätt att sjunga med i redan första gången. Det var också denna låt som man hörde mest av på tåget hem sedan…

Linda Pritchard med Alive Linda Pritchard var nästa artist, med kvällens första ballad: ”Alive”. Ensam på scen med underbar ljussättning, underbar klänning, underbara Christian Louboutinskor (ja, jag var tvungen att kolla sulan) alldeles underbar röst och Carolafläkten framförde hon sitt bidrag. ”Alive” är ingen låt man lyssnar till på radion, den är lite för jobbig för det, men att se det framföras live gör att man ryser. Vill vi ha en smäktande ballad i finalen skall vi rösta på ”Alive”.

Anders Fernette med Run Bidrag nummer fem, ”Run”, framfördes av Anders Fernette och det vill jag helst glömma. Det började så bra med en rökfylld scen med en ensam Anders men slutade med folk flygandes över honom, körsångare som for omkring honom och alla skrek ”Run!”, ”Run!” hela tiden. Det var bara stressigt och jobbigt och man ville bara att det skulle ta slut. Då jag lyssnar på bidraget i denna stund känner jag samma panik!

Linda Bengtzing med E de fel på mig Linda Bengtzing kommer in och räddar situationen med sin gula kopia av Lena Ph:s kortkorta rosa ”Det gör ont”-klänning och de lårhöga, gula och blingade stövlarna. Hennes låt ”E de fel på mig” är en typisk Lindalåt, energisk och tuff med de klassiska tonartshöjningarna. Med pyroteknik på rätt ställe (i samband med ordet ”exploderar”) fångar hon publiken ännu mer och jag antar att jag gick igenom rätt port då jag kom till arenan tidigare på kvällen…

Nicke Borg med Leaving Home Nicke Borg framför kvällens andra ballad, nu i hårdrocktappning. Hans framträdande imponerar inte på mig, men låten är en skön Bon Jovi-ballad som kommer att locka till sig hårdrockarnas röster. Med tanke på att Nicke annars sjunger i bandet ”Backyard Babies” så har han redan där rätt många som röstar på honom.

Love Generation med Dance alone Kvällens sista bidrag: ”Dance Alone” med Love Generation är ett starkt bidrag till Globen. Låten är glad, dansant och modern och tjejernas show är suverän med snyggt ljusspel, färger, lampor, mycket snygg och genomtänkt koreografi. Love Generation kommer att vara med i toppstriden i kväll, tro mig!

Gästartister The Ark

Efter att alla hade framfört sina bidrag var det då dags för kvällens gästartister: ”The Ark”. Gruppen har ju sagt att de skall lägga av efter sommaren och deras uppträdande i Melodifestivalen annonserades som deras sista framträdande i en stor Tv-produktion. De framför sin nya låt ”Breaking up with God” såsom bara The Ark kan och det kändes en smula vemodigt att tänka på att man inte kommer att få se dessa utklädda och sprittande killar i denna konstellation om några månader.

Kvällen gick mot sitt slut och de låtar som lottades fram som vinnare var Melody Club med ”The Hunter” och Lasse Stefanz med ”En blick och nånting händer”. Efter detta var det dags att leta sig ut ur Malmö Arena och åka hem. Summa summarum är Cirkus Melodifestivalen en riktigt rolig tillställning att gå på, men det tråkiga är att Malmö inte tar vara på tillfället mer än att de är värdstad. Varför inte hitta på roliga tillställningar för innevånarna i samband med Melodifestivalen, i synnerhet då det inträffar i samband med sportlov och många är lediga? Något att tänka på till nästa år?

{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

Olof 26 februari, 2011 kl. 21:15

Melody Club var klart bäst! 🙁

Nina 26 februari, 2011 kl. 21:37

Linda Bengtzing! Hon är ju bara så bra! Jag såg själv genrepet i Malmö Arena igår. WOW, vilken show!

Sticky 26 februari, 2011 kl. 21:43

Linda var bäst!
Lasse Stefanz såg lite trötta ut. Ursäkta att jag har taggarna utåt. 😉

Kram på Linda
Sticky

Wilma 27 februari, 2011 kl. 13:19

Love Generation var bäst tycker jag!

Mello2011 27 februari, 2011 kl. 19:35

Lämna en Kommentar